En veganjävels betraktelser

 

Här är receptet (som jag är för lat för att översätta), kommer ursprungligen från denna sida. Det går antagligen utmärkt att byta ut blåbären mot andra bär eller frukter, eller kanske nötter eller choklad? Något som definitivt ska prövas i framtiden.

 

 

 

3,5 dl whole wheat flour

1,2 dl all purpose flour

4 teaspoons baking powder

1/4 teaspoons salt

1,2 dl brown sugar

1/2 teaspoon vanilla extract

1,2 dl white sugar

2,3 dl rice or soy milk

3 table spoons apple sauce

1 lemon, zested

2,3 dl fresh blueberries

 

1. Preheat oven to 175 degrees C. Grease or line a 12 inch muffin pan with liners. Set aside.

2. In a large bowl, mix flours, sugar, baking powder and salt with a wisk. Add milk little at a time and mix with a wooden spoon. Mix in lemon zest, vanilla and apple sauce and stir until fully combined. Gently fold in blueberries.

3. Spoon batter into muffin cups, filling about 3/4 full. Bake muffins for 22-25 minutes until fully baked. Let cool and enjoy!

 

 

- L

 

- L

Första halvan av detta år tränade jag ungefär fem dagar i veckan, främst HIT (High Intensity Training). Jag älskar typen av träning, det är hårt och intensivt, men snabbt över, och det gav mig en hel del mer muskler under det halvår jag höll på så intensivt. Men sedan började jag jobba, och orken räckte inte till ett träningspass när jag kom hem från ett både fysiskt och psykiskt krävande jobb, och jag insåg hur dåligt jag mådde över mig själv när jag inte orkade träna. Träningen hade blivit ännu ett tvång i mitt liv, jag gjorde det inte för att det var roligt längre, utan för att jag kände mig eländig om jag inte gjorde det.

 

Under tiden har jag också börjat irritera mig mer och mer på dessa träningssidor och bloggar jag tittar omkring på, de flesta fokuserar mer på hur kroppen ser ut av träningen än hur det mår. Man ska bygga upp ordentligt med muskler, dra ner fettprocenten till ett minimum, äta upp sig under vintern och deffa till sommaren när det är bikinisäsong, etc, etc... Jag tycker det är väldigt snyggt med en muskulös kropp, även på kvinnor, och det är i sig positivt att allt fler vill träna regelbundet. Men det faktum att det fokuseras allra mest på utseendet och mindre på hälsan, gör bara att jag mår dåligt över min kropp och att den inte ser ut så som jag vill även hur mycket jag tränar, och jag tror inte att jag är den enda, och vi behöver inget mer av den sorten. Vi behöver ingen mer kroppshysteri.

 

Jag vill inte att min träning ska handla om att nå drömkroppen Jag vill träna för att må bra. Så jag har slutat läsa så mycket träningsbloggar, slutat följa Bodyrock.tv regelbundet, för dessa sidor får mig bara att må dåligt. Jag har slutat mäta kroppsmått, och jag försöker sluta tänka på att min kropp inte är perfekt. För den är bra som den är, jag har mina muskler och de hjälper mig mycket i mitt liv och jobb, men jag tänker inte göra mig själv galen över att ta ner mitt kroppsfett till ett minimum. Det får mig inte att må bra, och det är inte värt det.

 

Men jag har inte slutat träna, skillnaden är bara att jag gör det när jag vill och har tillräckligt med energi, istället för att tvinga mig genom ett pass medan tårarna rinner.

 

- L

För många människor jag träffar är Peta (People for the Etical Treatment of Animals) deras främsta, och ibland enda, kontakt med djurrättsrörelsen. För mig är detta väldigt synd, eftersom denna organisation enligt mig inte är särskilt etisk på flera plan, de använder sig av en hel del dåliga metoder (och en hel drös med kändisar) endast för att få pr, och detta ger en väldigt fel bild av djurrättsrörelsen i stort.

 

Många av Petas reklamer fokuserar på nakna kroppar, även i sammanhang där man inte alls ser sambandet mellan detta och det budskap de vill ha fram. Sårande reklamer, som den nedan, vilken jämför överviktiga med valar, är heller inte särskilt lyckat.

 

För en organisation som jobbar för en mer etisk behandling av djur, har de missat att behandla även människor etiskt, inte som objekt eller någon man kan klanka ner på för att de inte gör eller ser ut så som idealet säger att man borde. Jag förstår tanken bakom, man vill få människors uppmärksamhet och det är svårt när det kommer till ett sådant ämne som djurrätt, men man kan (och borde) jobba för bättre behandling av en grupp utan att behöva klanka ner på en annan under tiden.

 

- L

 

 

 

 

Angående gårdagens inlägg; efter en joggingtur skrev jag upp namnet på låten Black masks & gasoline på ett block vi har i köket för att minnas att kolla upp texten senare. Jag glömde slänga lappen efteråt, och idag medan jag var på jobbet var R på väg till affären, tittade på lappen (som vi vanligtvis skriver upp vad som fattas hemma på), och undrade vad fasen det var tänkt vi skulle köpa för något. Man kan ju bara undra vad han tänkte att jag skulle göra med ett gäng svarta masker och bensin... Start a revolution?

 

Roligt hade vi åtminstone åt saken när jag kom hem. (Och nån bensin hade han inte köpt.)

 

- L

cause I couldn't [shouldn't] care less

- L

I närheten där vi bor finns ett av stadens "finare" områden, med stora strandtomter och på dessa (oftast) enorma hus.

 

Jag har aldrig förstått pointen med att bo i ett väldigt stort hus, om man nu inte har en väldigt stor familj. Blir man lyckligare av att ha stora rum, ett badrum var, gästrum, hemmagym, eller vad man nu kan tänkas fylla ut alla dessa kvadratmeter med? Borde man inte snarare känna sig olyckligare, med tanke på hur tomt ett sådant hus måste kännas när man är ensam hemma?

 

 

 

Close to where we live there is a "nicer" neighbourhood with big lots that are close to the sea, and (mostly) enormous houses.

 

I have never understood the point with living in a very big house, unless you have a very big family. Do you become happier by having big rooms, one bathroom each, guestrooms, home gym, or whatever these square meters might be filled with? Shouldn't it just make you feel more miserable, considering how empty a house of that size must feel when you're home alone?

 

 

- L

Den andra veganska restaurangen vi besökte i Budapest var Napfényes Etterem, också den i ett mysigt källarutrymme, men med en mer "vanlig" meny bestående av tillagad mat. Priset var här också förmånligt, men restaurangen ligger lite längre utanför centrum än Mannatural (dock fortfarande tillräckligt nära för att kunna gå dit). Förutom själva restaurangen hade de också försäljning av en del veganska produkter, som t.ex. sojamjölk, olika kex, gryn och liknande.

 

Jag beställde grillad seitan och grönsaker med yoghurtsås, och R beställde stekt ost med ris. Vi hade tänkt få i oss en efterrätt också, men mängden mat var allt för stor så vi fick skippa det.

 

Gästerna i restaurangen gjorde mig på riktigt bra humör, för där fanns människor i alla åldrar och typer; vänner som var ute och åt tillsammans, par, en familj med små barn, en äldre kvinna med vad jag antar var hennes son... Alla där för att äta vegansk mat. Hur härligt är inte det?

 

Rekommenderar för både den som redan är vegan, eller den som vill pröva på att äta veganskt, men vill ha något mer "traditionellt" än raw food. De hade även ungerska specialiteter i menyn, för den som vill pröva på vad landet i fråga har att erbjuda i matväg.

 

 

 

          

 

 

 

The other vegan restaurant we visited in Budapest was Napfényes Etterem, which was also placed in a cozy basement, but with a more "ordinary" menu of cooked foods. The price was also here very affordable, but the restaurant is a bit futher away from the center of the city than Mannatural (but still close enough for us to walk there). Apart from the restaurant they were also selling different vegan products, such as soymilk, cookies, cereals and so on.

 

I ordered a grill platter with seitan, vegetables and yoghurt sauce, and R ordered fried cheese with rice. We were also planning to eat a dessert, but the amount of food was just too much, so we had to skip it.

 

The quests in the restaurant made me very happy, because there were people of many different ages and types; friends out eating togheter, couples, a family with young children, and older lady with who I assume was her son... All there to eat vegan food, isn't that great?

 

I recommend this place both for the one who is already a vegan, and the one who wants to try vegan food, but prefer something more "traditional" than raw food. On the menu there were also hungarian specialities, for the one who wants to see what the country has to offer when it comes to food.

 

 

- L