En veganjävels betraktelser

- L

"Where did you come from?!" var kommentaren idag när jag bland mina asiatiska vänner sa att jag som finländare nästan aldrig äter potatis.

Ibland funderar nog jag över det också, måste jag erkänna.

- L

Jag tittade nyligen på filmen Bang bang you're dead från 2002, baserad kring en pjäs med samma namn. Den behandlar skolskjutningar och mobbning, och den verkligen kröp under skinnet på mig. Den här filmen, och romanen 19 minuter av Jodi Picoult jag läste för några år sedan, öppnar perspektivet på skolskjutningar och bombhot. Även om det är grymt, är det inte svårt för mig att förstå hur mobbning och utanförskap steg för steg driver en människa närmare bristningsgränsen, närmare något sådant som att skjuta ihjäl plågoandarna och de som tittat på.

En vän till mig sa att han tror människan är i grunden god, men jag har mina tvivel när det gäller den frågan. Om människan i grunden är god, varför beter sig barn så grymt emot varandra? Varför hittar de någon eller några som står ut och går på denna människa tills den går sönder? Det finns många barn som hela sin barndom blivit hackade på, utfrysta, aldrig accepterade trots enträgna försök. Någonstans hittar barnen någon som har en svag punkt, och de petar på den, förstorar den, gör något som kanske inte behövt vara viktigt så otroligt stort. Är det konstigt att en person som utstått detta till slut stiger över gränsen, vänder sig in mot sig själv eller ut emot andra och försöker ha död på det som gör ont?

Jag tror inte striktare vapenlagar och kontroller kommer förhindra nya skjutningar som de i Jokela, Kauhajoki eller Columbine. Blir våldet en lösning i huvudet på någon finns det alltid en väg. Det handlar snarare om att se till att ungdomar börjar må bättre, ta mobbningen på allvar och inte vifta bort det som "lek" och "något som barn gör". Även om mobbning finns överallt och alla någon gång blir retade är det ingen orsak att inte ta det på allvar. Att lära våra barn att säga ifrån, att stå upp för andra och att respektera varandra är antagligen många gånger mer effektivt än att skärpa vapenlagen och införa högre fysisk säkerhet i skolor.

Frågan är hur man lyckas göra nästa generation till en mer välmående sådan än vår. Hur lär man barn att respektera varandra, trots sina olikheter? Hur får man föräldrar och personal att inse hur viktigt det är? Och hur tar man bort den där väggen som gör att föräldrar alltid tror att egna barn är änglar, att "min son/dotter skulle aldrig göra något sådant, det är ditt barn det är fel på". Hur kan vi skapa en säker värld för våra barn när inte ens vuxna klarar av att acceptera och respektera varandra?

Är en värld fylld av respekt för varandra en total utopi? Är vi verkligen dömda att ha sönder oss själva och alla omkring, eller kan vi förändras?

- L

Det är intressant hur man alltid vill ha det man inte har, vara det man inte är. Ett roligt exempel på detta har dykt upp när jag har umgåtts med mina Filippinska vänner och lärt mig delar av deras kultur.

Här i Finland tycker vi det är vackert att vara solbränd, människor solar solarie eller använder brun utan sol och de flesta tycker att man ser glåmig ut om man är blek. I Filippinerna, och övriga delar av Asien, tycker man att det är vackert att vara blek. Människor undviker solen genom att använda sig av paraplyer och man kan köpa whitening lotions för att göra huden blekare. Totala motsatsen med andra ord.

Allting är relativt.

Peace out
- L

Oftast när jag säger att jag är vegan eller att jag inte äter eller använder någon speciell produkt är folk oförstående och frågar varför, vad det är för fel med att äta/använda det, så jag tänkte ta en kort genomgång på det jag inte använder mig av och förklara varför.

Huvudtanken i mitt val, som är gjort på grund av etiska orsaker, är att djur är individer och inga produkter vi har rätt att använda oss av och ha som egendom. De har egna känslor, förnimmelser och liv, som de har rätt att ha bara för att de finns, inte för att vi ska använda dem för våra själviska syften.


Kött.
Detta förstår de flesta. För att få kött (även kyckling, fisk och skaldjur) måste man döda ett djur, det kan ske humant och inhumant och för mig är det fel oberoende. Med den effektivitet och stora skala som uppfödningen har idag kan det dock knappast helt kontrolleras att uppfödningen och slakten sker på ett humant sätt.

Mjölk.
En ko producerar mjölk för att kunna föda upp sin kalv, precis som människor producerar mjölk för sina barn. Det är inte sant att en ko skulle lida om den inte mjölkas, för mjölken skulle då gå åt kalven istället. De kor som används i mjölkproduktionen idag är dock framavlade för att producera mer mjölk, vilket leder till att deras juver är mycket större, vilket i sin tur leder till olika problem. Hur kul är det dessutom att nästan ständigt vara gravid?

Ägg.
De flesta ägg kommer ifrån burhöns, och varje höna har mindre än en A4 att leva hela sitt liv på. Golvhöns anses vara ett humanare alternativ, men dessa höns trängs inomhus på ett stort område med massor av hönor där det inte går att se till att alla mår bra. De ägg som kallas ekologiska är de mest humana, där hönorna kan få gå ute, men med den mängd hönor som finns på en uppfödning kan man inte heller se till att alla dessa mår bra.

Honung.
Honung produceras av bin, och för att se till att dessa bin stannar där de ska används ibland inhumana metoder. Honungen produceras inte heller för oss, utan för bina själva, och vi har ingen rätt att ta den ifrån dem.

Läder, mocka.
Många som är medvetna om djurens lidande i dagens produktionssamhälle godkänner användandet av läder och mocka med argumentet att dessa produkter är en rest av köttindustrin. Detta är inte helt sant, djur föds även upp endast för att deras skinn ska bli läder i våra skor och kläder. Och även om det mesta av lädret endast är en rest av köttindustrin anser jag inte att det är okej att använda det, eftersom man då även stöder köttindustrin.

Päls.
Här är många ändå med mig. Vi behöver inte päls idag när det finns massor av andra humanare, varma material. Djuren föds upp endast för sin päls, lever i små burar och har ingen möjlighet att utöva sina naturliga instinkter.

Djurtestat.
Kosmetika, hygienprodukter, rengöringsprodukter osv testas på djur, något som jag inte anser vara nödvändigt. Alla mediciner i Finland måste också enligt lag vara djurtestade, vilket jag inte heller ser som nödvändigt eftersom det idag finns många andra metoder som kan vara mer tillförlitliga, t.ex. datametoder eller användning av framodlad mänsklig vävnad.

Gelatin och olika tillsatsämnen (t.ex. karmin, shellack, stearin, bivax) undviker jag också i den mån det är möjligt, eftersom dessa stöder en fortsatt existens av köttindustrin och andra industrier som använder sig av djur, även om många av dem endast anses vara rester.

- L

Jo-Anne McArthur har fotat djur i de flesta situationer, såda som föds upp till mat eller päls, säljs på marknader, används för underhållning, husdjur, djur som blivit räddade från sitt lidande och så vidare. Projektet kallas We Animals, och alla bilderna samt information of projektet hittas på hennes hemsida.

"The premise of the project is that humans are as much animals as the sentient beings we use for food, clothing, research, experimentation, work, entertainment, slavery and companionship.
The goal of the project is to break down the barriers that humans have built which allow us to treat non-human animals as objects and not as sentient beings."

Bilderna gör mig glad och ledsen om vartannat, ledsen och frustrerat över det lidande vi människor låter dessa djur gå igenom, glad och inspirerad över det egangemang som faktiskt finns hos en del människor för att sätta stopp för allt detta.

- L