En veganjävels betraktelser

 

Vårt språk och de ord vi använder visar på hur människo- och maktcentrerad vår värld är. Vi har kommit på dessa ord men använder dem i vissa fall som ett slags försvar mot behovet av förändring. Människa och djur, som om skillnaden var enorm. Djurisk, human, när fick vi rätten att ta kredit för allt det snälla och vackra medan djuren som inte ens har en chans att försvara sig får stå för det onda och hemska?

Civil olydnad, ett ord som bokstavligen får betydelsen att en civil människa, en icke militär, är olydig, går emot makten, majoriteten. Hon vägrar ställa sig i ledet och lyda de regler som dikterats upp för henne. Vad gör en lag viktigare än ett liv? Hur kan man genom ord i en tjock bok göra rätten till egendom viktigare än rätten till liv?

Vi har växt upp i ett visst samhälle, med vissa regler och de flesta har blint accepterat detta som sanningen, det rätta sättet att leva. Men varför slås radikala åsikter oftast snabbt ner? För att de är ett hot mot denna rådande samhällsordning, mot makten, mot ingrodda och bekväma vanor och tankesätt. Vi kan råka slås av hur sant det någon säger verkar, vår värld kan slås i spillror för att sådant vi alltid trott på inte längre är så säkert. Vi kan råka behöva stiga ut ur vår bekvämlighetslåda och förändras.

Vi lever i en värld styrd av pengar, styrd av en av människans egna skapelser. Vi är giriga robotat inför något som vi själva uppfunnit och kunde låta gå i graven. Vi är allt för upptagna av hur vi ska kunna upprätthålla eller öka vår ekonomiska standard att vi inte inser att vi bit för bit slår sönder marken under våra fötter.

Mina känslor inför mänskligheten innebär oftast sådant som bitterhet och äckel. Jag har svårt att acceptera en sådan ras som påstås vara så intellektuellt överlägsen, men samtidigt är så destruktiv mot sig själv och allt omkring. Kanske har människan i teorin hög intelligens, men jag tror ändå att hon är för dum för att förstå hur hon borde använda den. Det finns inget intellektuellt i dödande och plågande, vilket är vad största delen av mänskligheten sysslar med.

Jag kan ärligt säga att jag skäms över att tillhöra den ras som gjort, och fortfarande gör, så mycket ont, utan att ens skämmas. I många fall är hon till och med stolt över sina destruktiva bravader. Det är inte så att jag ser mig själv som en övermänniska, någon som är bättre än andra, men jag äcklas av den grymhet och nonchalans som råder bland oss. Egoismen är nog den mest utmärkande egenskapen hos människan.

Intelligens är väl dessutom någonting relativt. Vi vet bara hur intelligenta varelser är utifrån vårt sätt att se på intelligens, och det är vi själva som anser att vi är smarta. Behöver det egentligen tyda på något annat än vår kärlek till oss själva? Vi vill att människan ska vara smart och vi har makten att göra henne till det, vi har makten att bestämma vad som är fakta. Vill man komma fram till en viss slusats är det lätt att man gör det, för ens syn på saken är påverkad av hur man vill att resultatet ska bli. I fråga om vem som är intelligentast har ingen annan art någonting att säga till om, för vi förstår inte deras språk. Kanske vill vi inte ens förstå, för deras syn på saken kunde kanske krossa vår värld?

Det må vara så att vetenskapen säger att vi är den intelligentaste varelsen, att det inte finns någon annan sorts, större intelligens, men det spelar ingen roll. För det är vår vetenskap, det är människan som tagit fram resultaten. Och ifall det finns en större intelligens är vi kanske inte medvetna om den, för vi är för dumma för att förstå den.

För flera år sedan, när jag en kväll tittade omkring bland olika tv-kanaler, råkade jag på dokumentären Garbage warrior, och jag har sedan dess drömt om att någon gång i framtiden vara med och bygga, och möjligen bo i, ett jordskepp. Hela tanken på att leva fritt från alla de strukturer som samhället tvingar en in i och istället leva på ett sätt som är i princip helt självförsörjande, tycker jag är fantastiskt.

 

Idag tittade jag på dokumentären igen, och sedan letade jag omkring på nätet, och tanken (planen?) på att vara med som volontär på något av de byggen som pågår eller planeras dök upp. Varför inte liksom? Det skulle antagligen vara en otrolig upplevelse, och jag skulle lära mig så mycket mer än jag kan göra bara genom att sitta här och läsa och titta på filmer om ämnet.

 

Jag hoppas innerligt att jag någon gång inom en snar framtid, när mina studier är över, tar mig i kragen och anmäler mig som volontär någonstans. Jag tror inte att jag skulle ångra mig.

 

För mer information of vad ett jordskepp är, besök Earthship Biotectures hemsida.

 

  

 

 

 

Several years ago, when I was watching tv one evening, I happened to end up watching the documentary Garbage warrior, and since then I have been dreaming of to some time in the future be a part of building and earthship, or maybe even living in one. Just the thought of living free of all the structures society forces you into and instead live in a way that is pretty much self-sufficient, is amazing.

 

Today I watched the documentary again, and then I looked around on the internet, and the thought (plan?) to join as a volunteer at one of the ongoing or future building sites showed up in my mind. I mean, why not? It would probably be an experience of a lifetime, and I would learn so much more than I can by just sitting here reading and watching movies about it.

 

I sincerely hope that I, sometime in the near future when I'm done with my studies, pull myself up and apply to become a volunteer somewhere. I don't think I would regret it.

 

For more information on what an earthship is, go to Earthship Biotecture's homepage.

 

- L