En veganjävels betraktelser

Man kunde ju hoppas att de pågående diskussionerna angående massvaccineringen mot svininfluensan, uppdagandet av narkolepsifall som kan vara kopplade till vaccinet och möjliga mutbrott har fått människor att inse att man inte alltid ska lita på och lyda "högre instanser", utan att man även måste tänka själv och överväga möjligheterna och konsekvenserna.

Men det vore nog önsketänkande. Människor gillar att inte tänka själva, allt blir ju så mycket enklare om någon annan gör det åt en, och om någonting går fel finns det alltid någon annan att skylla på. Eller finns det? Vi har ju trots allt alltid ett ansvar, både gentemot oss själva och vår omgivning, och att tro att det går att skjuta undan ansvaret på någon annan och blint lyda utan att fråga sig själv om det är det bästa valet, är idioti.

Det här gäller inte endast fallet med svininfluensavaccinet, liknande saker händer hela tiden, och varje gång blir jag lika förvånad över hur chockade och arga människor blir. Det handlar oftast inte om sådant man inte kunde ha förutsett om man tänkt lite längre, och detta något borde man ha tagit i beräkningarna när man gjorde sitt val. Man kan inte stå där sedan och säga "men han sa att man borde göra såhär". Använd din egen hjärna och ta reda på lite fakta, från flera vinklar, innan du gör ett val.

(Nu vill jag inte med det här inlägget påstå att människor som tog vaccinet är korkade eller inte tänker efter, men för många var det så självklart att det skulle tas att det inte fanns något att diskutera, och det är den delen jag vill komma åt. Det finns alltid valmöjligheter, och bara för att auktoriteter tycker eller föredrar en sak betyder det inte att det behöver vara rätt.)

- L

För några år sedan skulle jag nog aldrig ha trott att jag en dag skulle säga detta, men jag älskar att träna!

Det är för tillfället den enda hobby jag orkar hålla uppe och utöva regelbundet, för det känns som om den ger mig något och jag tar mig framåt. Helst ska det vara så svettigt och jobbigt som möjligt, så att man känner att man precis orkar genom hela passet. Då känns det bra efteråt.

- L

Ifrån fröna av en dumpstrad tomat har nu dessa växt fram (och i skrivande stund är de ännu större och har växt ur sitt lilla provisoriska växthus). Tänk så mycket liv (och mat!) man kan få ur något som slängts bort, ansetts oanvändbart, förbrukat.

Nu återstår bara att se ifall de hinner mogna innan sommaren är över. Jag väntar med spänning.

- L