En veganjävels betraktelser

I närheten där vi bor finns ett av stadens "finare" områden, med stora strandtomter och på dessa (oftast) enorma hus.

 

Jag har aldrig förstått pointen med att bo i ett väldigt stort hus, om man nu inte har en väldigt stor familj. Blir man lyckligare av att ha stora rum, ett badrum var, gästrum, hemmagym, eller vad man nu kan tänkas fylla ut alla dessa kvadratmeter med? Borde man inte snarare känna sig olyckligare, med tanke på hur tomt ett sådant hus måste kännas när man är ensam hemma?

 

 

 

Close to where we live there is a "nicer" neighbourhood with big lots that are close to the sea, and (mostly) enormous houses.

 

I have never understood the point with living in a very big house, unless you have a very big family. Do you become happier by having big rooms, one bathroom each, guestrooms, home gym, or whatever these square meters might be filled with? Shouldn't it just make you feel more miserable, considering how empty a house of that size must feel when you're home alone?

 

 

- L