En veganjävels betraktelser

Första halvan av detta år tränade jag ungefär fem dagar i veckan, främst HIT (High Intensity Training). Jag älskar typen av träning, det är hårt och intensivt, men snabbt över, och det gav mig en hel del mer muskler under det halvår jag höll på så intensivt. Men sedan började jag jobba, och orken räckte inte till ett träningspass när jag kom hem från ett både fysiskt och psykiskt krävande jobb, och jag insåg hur dåligt jag mådde över mig själv när jag inte orkade träna. Träningen hade blivit ännu ett tvång i mitt liv, jag gjorde det inte för att det var roligt längre, utan för att jag kände mig eländig om jag inte gjorde det.

 

Under tiden har jag också börjat irritera mig mer och mer på dessa träningssidor och bloggar jag tittar omkring på, de flesta fokuserar mer på hur kroppen ser ut av träningen än hur det mår. Man ska bygga upp ordentligt med muskler, dra ner fettprocenten till ett minimum, äta upp sig under vintern och deffa till sommaren när det är bikinisäsong, etc, etc... Jag tycker det är väldigt snyggt med en muskulös kropp, även på kvinnor, och det är i sig positivt att allt fler vill träna regelbundet. Men det faktum att det fokuseras allra mest på utseendet och mindre på hälsan, gör bara att jag mår dåligt över min kropp och att den inte ser ut så som jag vill även hur mycket jag tränar, och jag tror inte att jag är den enda, och vi behöver inget mer av den sorten. Vi behöver ingen mer kroppshysteri.

 

Jag vill inte att min träning ska handla om att nå drömkroppen Jag vill träna för att må bra. Så jag har slutat läsa så mycket träningsbloggar, slutat följa Bodyrock.tv regelbundet, för dessa sidor får mig bara att må dåligt. Jag har slutat mäta kroppsmått, och jag försöker sluta tänka på att min kropp inte är perfekt. För den är bra som den är, jag har mina muskler och de hjälper mig mycket i mitt liv och jobb, men jag tänker inte göra mig själv galen över att ta ner mitt kroppsfett till ett minimum. Det får mig inte att må bra, och det är inte värt det.

 

Men jag har inte slutat träna, skillnaden är bara att jag gör det när jag vill och har tillräckligt med energi, istället för att tvinga mig genom ett pass medan tårarna rinner.

 

- L