En veganjävels betraktelser

Det har blivit dags för mig att lämna evigt krånglande blogg.se, och även byta mitt bloggspråk till ett annat, nämligen engelska. Det känns dumt att driva en blogg på ett språk som endast hälften av mina vänner kan förstå tillräckligt bra för att orka ta sig igenom ett inlägg.

 

 

Den här bloggen kommer att ligga kvar åtminstone tills vidare, om inte annat så för min egen skull, här finns ändå tankar och funderingar från tre år av mitt liv.

 

- L

Jag vill skriva. Jag längtar efter att skriva. Inte nödvändigtvis blogga, men skriva. Förut skrev jag hela tiden. Nu känns det som om orden fastnar halvvägs, och inspirationen finns inte riktigt där. Vad hände?

 

Kom tillbaka till mig.

 

- L

 

Här är receptet (som jag är för lat för att översätta), kommer ursprungligen från denna sida. Det går antagligen utmärkt att byta ut blåbären mot andra bär eller frukter, eller kanske nötter eller choklad? Något som definitivt ska prövas i framtiden.

 

 

 

3,5 dl whole wheat flour

1,2 dl all purpose flour

4 teaspoons baking powder

1/4 teaspoons salt

1,2 dl brown sugar

1/2 teaspoon vanilla extract

1,2 dl white sugar

2,3 dl rice or soy milk

3 table spoons apple sauce

1 lemon, zested

2,3 dl fresh blueberries

 

1. Preheat oven to 175 degrees C. Grease or line a 12 inch muffin pan with liners. Set aside.

2. In a large bowl, mix flours, sugar, baking powder and salt with a wisk. Add milk little at a time and mix with a wooden spoon. Mix in lemon zest, vanilla and apple sauce and stir until fully combined. Gently fold in blueberries.

3. Spoon batter into muffin cups, filling about 3/4 full. Bake muffins for 22-25 minutes until fully baked. Let cool and enjoy!

 

 

- L

 

- L

Angående gårdagens inlägg; efter en joggingtur skrev jag upp namnet på låten Black masks & gasoline på ett block vi har i köket för att minnas att kolla upp texten senare. Jag glömde slänga lappen efteråt, och idag medan jag var på jobbet var R på väg till affären, tittade på lappen (som vi vanligtvis skriver upp vad som fattas hemma på), och undrade vad fasen det var tänkt vi skulle köpa för något. Man kan ju bara undra vad han tänkte att jag skulle göra med ett gäng svarta masker och bensin... Start a revolution?

 

Roligt hade vi åtminstone åt saken när jag kom hem. (Och nån bensin hade han inte köpt.)

 

- L

I närheten där vi bor finns ett av stadens "finare" områden, med stora strandtomter och på dessa (oftast) enorma hus.

 

Jag har aldrig förstått pointen med att bo i ett väldigt stort hus, om man nu inte har en väldigt stor familj. Blir man lyckligare av att ha stora rum, ett badrum var, gästrum, hemmagym, eller vad man nu kan tänkas fylla ut alla dessa kvadratmeter med? Borde man inte snarare känna sig olyckligare, med tanke på hur tomt ett sådant hus måste kännas när man är ensam hemma?

 

 

 

Close to where we live there is a "nicer" neighbourhood with big lots that are close to the sea, and (mostly) enormous houses.

 

I have never understood the point with living in a very big house, unless you have a very big family. Do you become happier by having big rooms, one bathroom each, guestrooms, home gym, or whatever these square meters might be filled with? Shouldn't it just make you feel more miserable, considering how empty a house of that size must feel when you're home alone?

 

 

- L