En veganjävels betraktelser

Företag som är emot djurförsök blir allt fler, men de allra flesta kosmetikaföretag testar än idag sina produkter på djur. Det är svårt att hålla reda på vilka företag som använder sig av djur och vilka som inte gör det, eftersom det finns en hel djungel av olika symboler, somliga mer seriösa än andra, och företagens egna utsagor går inte alltid att lita på. De hittar alltid små kryphål genom vilka de kan låta bra men ändå fortsätta precis som förut.

Många företag vilseleder konsumenterna genom att på förpackningar eller hemsidor skriva att de "inte testar sina produkter på djur" eller att de "är emot djurförsök". Det första kan innebära att de inte alls använder sig av djurförsök, men i många fall innebär det att den färdiga produkten inte testas på djur, men ingredienserna den är gjord av kan ändå vara det. Den andra behöver inte innebära någonting, annat än att företaget vill se etiskt och bra ut (även om det såklart också kan innebära att de inte använder sig av djurtester).

På grund av detta litar jag inte längre på förpackningar eller företags egna påståenden när jag köper icke-djurtestade produkter (vilket jag försöker göra så mycket som möjligt), istället kollar jag listor från djurrättsföreningar som kollat upp de olika företagen och vad deras påståenden faktiskt innebär. Finska Animalia har en lista på icke-djurtestad kosmetika (och en del rengöringsartiklar), svenska Djurens Rätt har en broschyr.

Håll även utkik efter denna symbol på olika produkter, eftersom den innebär att produkten eller företaget i fråga har blivit certifierade för att de inte använder sig av djurförsök.

- L

Ibland har jag dagar då jag mår väldigt dåligt för att det känns som om jag inte gör tillräckligt för att göra den här världen till ett bättre ställe. Jag är inte tillräckligt aktiv med djurrättandet, jag hjälper inte andra människor så mycket som jag kanske skulle kunna, jag gör ibland dumma beslut i mitt liv... Och sådär fortsätter det inne i huvudet tills det känns som om jag försöker begrava mig själv levande.

För sanningen är ju den att jag kan inte göra allt. Jag kan inte ta hela världen på mina axlar och tro att jag kommer orka hålla den uppe. Det slutar bara med att jag inte orkar göra något alls.

Ibland nämner jag min frustration för andra. Då kommer ofta svar som "men du gör ju redan mycket, du är aktiv där och där, du är vegan, blablabla", och det enda jag kan tänka är "det räcker inte! Det är inte tillräckligt bra!", sedan inser jag att inget är tillräckligt bra. Det kommer aldrig att räcka, för man kan alltid göra något bättre än vad man gör nu.

Det viktigaste är att man gör något.

- L

En barndomsvän. Först nu inser jag att du faktiskt är borta, du som funnits där största delen av mitt liv. Minnena smyger sig på, hur du alltid jamade när någon sjöng eller visslade, hur du kom för att strösta när jag grät, den gången jag var ensam hemma när din ena kull ungar föddes... Tårarna faller. Vila i frid.

- L

Jag har växt upp med fiske som en del av vardagen, eftersom min pappa har detta som hobby och vi alltid har ätit fisk som vi själv har fångat. När jag först slutade äta kött behöll jag ett tag fisk som en del av min diet, kanske främst för att det var så svårt för mig att säga till mina föräldrar att jag tycker det är fel, men också för att det på något sätt inte kändes lika fel att äta fisk som att äta annat kött. Man ser inte hur fiskar lider, för de skriker inte, och man tänker inte på hur ont det kan göra dem att bli fångad på en krok eller fastna i ett nät.

Tänk dig att få en stor krok genom din läpp, för att sedan bli uppdragen till en miljö där du inte kan andas. Du splattrar, du försöker komma loss. Ingen hör dig skrika. Sedan kanske du bara lämnas att ligga där tills du kvävs, alternativt slår något till dig så att du dör. Verkar detta smärtfritt?

Fiskars gälar är lika känsliga som en människas läppar, att få en krok genom dem gör ont, att fastna i ett nät och inte kunna komma loss gör ont. De kan inte ta upp syret ur luften så som vi gör, utan behöver vatten för att kunna andas, utanför vattnet kvävs de. Fiskar som inte faller fiskaren i smaken slängs tillbaka, för att med största sannolikhet dö.

Av någon anledning ses inte fiskars lidande som lika stort som människors eller andra djurs. Är det för att de inte skriker? För att vi tror att de inte kan lida?

- L

Nya filmer och bilder från finska grisfarmer har blivit tagna under året, och har nu publicerats på sikatehtaat.fi, samt blivit visade och omskrivna i nyheterna. Inget ser ut att ha förbättrats, trots allt prat det var om att förändra lagar etc. Jag är besviken, men inte förvånad.

- L

 

- L