En veganjävels betraktelser

Jag har gråtit slut på alla tårar.
Jag är inte sådär speciell, jag är ingenting att sakna.
Förlåt mig.

Tankarna virar in sig i varandra. Jag vet inte vart jag är på väg, knappt ens varifrån jag kommer. Jag är trött på att såra människor men tycks inte kunna låta bli hur jag än försöker.

Jag packar ner mitt liv i lådor för andra gången i år, och den här gången är det långt ifrån roligt. Det känns mer som att plocka isär än att bygga upp någonting nytt. Jag är nervös för att jag inte ska fungera med de andra som bor i den nya lägenheten, rädd för att jag har gjort ett fruktansvärt fel och för att jag aldrig riktigt kommer kunna klara av att stanna kvar i en seriös relation.

Jag blir bara mer och mer rädd för att släppa in människor i mitt liv.
Det slutar oftast dåligt.

Hur kan det kännas så fel att göra någonting som verkade vara det mest rätta?

Jag trodde aldrig att det kunde göra så ont att vika en tröja, eller bara titta sig omkring i sitt eget hem.
Någonting stort är borta och kommer aldrig tillbaka.

Trots min otroliga nervositet dagarna innan skolan började i september kan jag nu säga att jag inte ångrar en minut att jag valde den linje jag valde. Även om jag fortfarande inte är säker på om jag kommer tycka om jobbet som sjuksköterska har jag ändå lärt mig massor, om mig själv och om andra människor, redan efter en och en halv månad.

För första gången trivs jag med hela min klass, och jag slipper att ständigt gå omkring och tänka på att jag egentligen borde vara någon annanstans. Jag har fått en liten knuff i rätt riktning när det handlar om att få mig själv att bli självsäkrare och må bättre, för jag har lärt mig att jag kan om jag faktiskt vill. Och de människor jag träffar varje dag har lärt mig att jag inte är värdelös eller underlig.

Jag kan inte påstå att jag fått många nya vänner, för det krävs så mycket mer för det i min mening, men jag har kommit en bit på vägen. Bara det är stort för mig.

Alla svängar hit och dit under den senaste tiden får mig nästan att tvivla på om jag vet var jag kommer att vakna upp imorgon.

- L