En veganjävels betraktelser

Gjorde pizza idag tillsammans med älskling, resultatet blev den bästa pizza jag gjort. Yum.

- L

Idag hade vi en liten flagga på halvstång och ett brinnande ljus i korridoren på vår avdelning. Ett liv hade slocknat. Det var den femte patienten som dog under min tid som sommarvikarie. Döden blir en del av vardagen i ett jobb med gamla och sjuka människor, men samtidigt går den inte förbi utan att det känns lite inom en.

Den kvinna som dog imorse var en liten men bestämd tant med ett sött leende. En kvinna som bett mig sova bredvid henne i sängen för att hon skulle känna sig trygg, som tackat mig och kallat mig för mamma. Man kan inte gå oberörd ifrån något sådant. Men med en ålder på över 100 år och en oförmåga att ta sig ur sängen och njuta av livet har man rätt att dö. Ibland är det till och med bäst så, även om det lämnar kvar människor som sörjer.

Minnen av dessa människor lever kvar inom mig, de har alla gett mig någonting, och jag hoppas att jag gav dem någonting tillbaka.

- L

Nästa år kommer jul och nyår bli väldigt annorlunda än vanligt för min del. Ingen snö, inga minusgrader, inga släktingar och ingen risgrynsgröt. Istället blir det tropisk värme, massor av nya människor och platser, och kanske till och med en ordentlig solbränna för första gången i mitt liv, när jag sätter mig på ett plan till andra sidan världen. Filippinerna. Innan jag träffade mina Filippinska klasskompisar visste jag knappt vad huvudstaden i landet hette eller vilket språk de talade. Nu är jag på väg att spendera mina besparingar på en månadslång vistelse där.

Det känns inte riktigt verkligt ännu, men i slutet av det här året kommer vi antagligen att boka flygbiljetterna, och då lär det nog börja kännas som om det verkligen kommer bli av. Planeringen är på gång, vi kollar biljettpriser både inrikes och utrikes, tittar på bilder av ställen vi planerar att besöka, hoppas på att jag ska få min examen i tid för att vi ska vara hemma hos hans föräldrar innan jul... Det känns stort. Det är stort. Särskilt för en sådan som mig, som aldrig varit utomlands tidigare, aldrig ens suttit i ett flygplan.

Jag längtar till det blåa, varma vatten jag tidigare bara sett på film, ser fram emot att träffa människor jag tidigare bara sett eller hört via dator, se allt det som mina vänner växt upp bland men som för mig är väldigt exotiskt. Jag längtar, men samtidigt är det lite skrämmande, jag vet ju inte riktigt vad som väntar.

- L

En bra analogi för att visa hur idiotiskt kvinnor som blivit våldtagna ofta behandlas, hur de blir anklagade istället för hjälpta. Kommer från början härifrån.

- L