En veganjävels betraktelser

En barndomsvän. Först nu inser jag att du faktiskt är borta, du som funnits där största delen av mitt liv. Minnena smyger sig på, hur du alltid jamade när någon sjöng eller visslade, hur du kom för att strösta när jag grät, den gången jag var ensam hemma när din ena kull ungar föddes... Tårarna faller. Vila i frid.

- L