En veganjävels betraktelser

Idag hade vi en liten flagga på halvstång och ett brinnande ljus i korridoren på vår avdelning. Ett liv hade slocknat. Det var den femte patienten som dog under min tid som sommarvikarie. Döden blir en del av vardagen i ett jobb med gamla och sjuka människor, men samtidigt går den inte förbi utan att det känns lite inom en.

Den kvinna som dog imorse var en liten men bestämd tant med ett sött leende. En kvinna som bett mig sova bredvid henne i sängen för att hon skulle känna sig trygg, som tackat mig och kallat mig för mamma. Man kan inte gå oberörd ifrån något sådant. Men med en ålder på över 100 år och en oförmåga att ta sig ur sängen och njuta av livet har man rätt att dö. Ibland är det till och med bäst så, även om det lämnar kvar människor som sörjer.

Minnen av dessa människor lever kvar inom mig, de har alla gett mig någonting, och jag hoppas att jag gav dem någonting tillbaka.

- L