En veganjävels betraktelser

Nästa år kommer jul och nyår bli väldigt annorlunda än vanligt för min del. Ingen snö, inga minusgrader, inga släktingar och ingen risgrynsgröt. Istället blir det tropisk värme, massor av nya människor och platser, och kanske till och med en ordentlig solbränna för första gången i mitt liv, när jag sätter mig på ett plan till andra sidan världen. Filippinerna. Innan jag träffade mina Filippinska klasskompisar visste jag knappt vad huvudstaden i landet hette eller vilket språk de talade. Nu är jag på väg att spendera mina besparingar på en månadslång vistelse där.

Det känns inte riktigt verkligt ännu, men i slutet av det här året kommer vi antagligen att boka flygbiljetterna, och då lär det nog börja kännas som om det verkligen kommer bli av. Planeringen är på gång, vi kollar biljettpriser både inrikes och utrikes, tittar på bilder av ställen vi planerar att besöka, hoppas på att jag ska få min examen i tid för att vi ska vara hemma hos hans föräldrar innan jul... Det känns stort. Det är stort. Särskilt för en sådan som mig, som aldrig varit utomlands tidigare, aldrig ens suttit i ett flygplan.

Jag längtar till det blåa, varma vatten jag tidigare bara sett på film, ser fram emot att träffa människor jag tidigare bara sett eller hört via dator, se allt det som mina vänner växt upp bland men som för mig är väldigt exotiskt. Jag längtar, men samtidigt är det lite skrämmande, jag vet ju inte riktigt vad som väntar.

- L