Turkistarhaton Suomi, och smutskastning från båda sidor av debatten
2012-05-20 13:31:53 av:Linda
Oikeutta eläimille, Animalia, SEY och Luonto-Liitto har i veckan dragit igång en kampanj för underskrifter av ett medborgarinitiativ för att få upp frågan om ett pälsfarmningsförbud i finska riksdagen. För att frågan ska tas upp behöver medborgarinitiativet 50 000 namn innan mitten av november. Mitt ligger på bordet klart att postas. Skriv ut, skriv på och skicka in ditt eget här! (Observera dock att du måste vara röstberättigad finsk medborgare för att kunna skriva på)
Läste i helgen en insändare om ämnet som fick mig att tappa hoppet litegrann, för det känns som om det blir så mycket smutskastning på varandra när det handlar om ämnen som detta. Man vill liksom få den andra sidan att se så dålig ut som möjligt, fastän vi alla bara är människor. Och man kommer med information som går emot varandra så att människor inte vet vad de ska tro, och människor tror lättare på information som står i dagstidningen än information som kommer från en ideell organisation, även om dagstidningar också är partiska i den information som de ger.
Något som stör mig angående hela pälsdebatten, där båda sidor har information som går emot varandra, är: 1) Miljön: Djurrätts- och miljöorganisationer hävdar att pälsfarmningen är ett miljöhot, medan pälsfarmarna själva säger att de producerar en miljövänlig produkt, och 2) Arbetslösheten: Siffrorna om hur många som jobbar inom pälsfarmningen, både direkt och indirekt, varierar något enormt mellan de två olika sidorna.
Jag tänker inte gå med på att riksdagsledarmöter skriver insändare och säger att ideella organisationer kommer med felaktig/tivelaktig information (även om det kanske må stämma i vissa fall, för alla är inte så väldigt duktiga på att backa upp sina fakta, oberoende om de är djurrättare, journalister, ledarmöter eller vad som helst), när det görs precis samma sak från pälsfarmningsförbunden och dess anhängare. Som djurrättare är jag smutskastad så det räcker från förut.
Så, först miljön:
Pälsfarmarna och deras anhängare hävdar att de producerar en naturlig och miljövänlig produkt, till skillnad från om man skulle t.ex. använda syntetpäls eller andra typer av syntetkläder. Det som inte direkt pratas om är ju dock den mängd kemikalier som används för att få dessa pälsar att inte ruttna, för tro det eller ej, de är faktiskt delar av en död kropp.
Att pälsfarmerna i sig, så som andra intensivproducerande djurgårdar, ger ifrån sig en hel mängd miljöfarliga ämnen genom stora mängder avföring och liknande avfallsprodukter, som sedan ganska lätt går ut i grundvattnet eller andra vattenkällor, är ju dock rätt välkänt, men något de gärna bortser från.
I insändaren jag läste i helgen hävdas det att det faktum att pälsdjuren matas med fisk från Östersjön hjälper till med att bli av med den stora fosformänden som finns där. Det känns dock inte som om mer fiske skulle vara en lösning på ett problem som till stor del förorsakats av fiske (och andra typer av utnyttjande av Östersjön). Kanske ser det ut så på kort sikt, men långsiktigt gör det nog situationen bara värre.
Och så har vi arbetslösheten:
Talen på den mängd människor som jobbar med pälsfarmning, som huvudsyssla, bisyssla eller i någon del av hela produktionskedjan, varierar något enormt mellan pälsfarmares och djurrättsaktivisters uppgifter (minns för tillfället inga siffror). Jag tror att sanningen ligger någonstans mitt emellan, och att den beror på vilka människor man räknar med.
Men, oberoende vilka siffrorna egentligen är, så kvarstår ett faktum; pälsfarmarna blir allt äldre och få unga människor är intresserade av att ta över branschen.
Målet för förbudet av pälsfarmning är att detta ska ske kring 2025, vilket är om 13 år. Så att vi skulle få en stor arbetslöshetsboom ifall pälsfarmningen förbjöds, vilket vissa tycks vilja få det att låta som, är inte sant. Det hela skulle trappas ner, precis som inom andra branscher, inga nya pälsfarmare skulle utbildas, och under tiden skulle också många pälsfarmare bli för gamla för att sköta om sina farmer. Med andra ord, ett förbud skulle inte ske pang bom och så är alla farmare arbetslösa och fattiga, så fungerar inga förbud.
Det var vad som fanns i huvudet kring ämnet just nu. Återkommer nog till ämnet i något senare inlägg, tror det blir svårt att låta bli eftersom debatten antagligen fortsätter.
- L
Läste i helgen en insändare om ämnet som fick mig att tappa hoppet litegrann, för det känns som om det blir så mycket smutskastning på varandra när det handlar om ämnen som detta. Man vill liksom få den andra sidan att se så dålig ut som möjligt, fastän vi alla bara är människor. Och man kommer med information som går emot varandra så att människor inte vet vad de ska tro, och människor tror lättare på information som står i dagstidningen än information som kommer från en ideell organisation, även om dagstidningar också är partiska i den information som de ger.
Något som stör mig angående hela pälsdebatten, där båda sidor har information som går emot varandra, är: 1) Miljön: Djurrätts- och miljöorganisationer hävdar att pälsfarmningen är ett miljöhot, medan pälsfarmarna själva säger att de producerar en miljövänlig produkt, och 2) Arbetslösheten: Siffrorna om hur många som jobbar inom pälsfarmningen, både direkt och indirekt, varierar något enormt mellan de två olika sidorna.
Jag tänker inte gå med på att riksdagsledarmöter skriver insändare och säger att ideella organisationer kommer med felaktig/tivelaktig information (även om det kanske må stämma i vissa fall, för alla är inte så väldigt duktiga på att backa upp sina fakta, oberoende om de är djurrättare, journalister, ledarmöter eller vad som helst), när det görs precis samma sak från pälsfarmningsförbunden och dess anhängare. Som djurrättare är jag smutskastad så det räcker från förut.
Så, först miljön:
Pälsfarmarna och deras anhängare hävdar att de producerar en naturlig och miljövänlig produkt, till skillnad från om man skulle t.ex. använda syntetpäls eller andra typer av syntetkläder. Det som inte direkt pratas om är ju dock den mängd kemikalier som används för att få dessa pälsar att inte ruttna, för tro det eller ej, de är faktiskt delar av en död kropp.
Att pälsfarmerna i sig, så som andra intensivproducerande djurgårdar, ger ifrån sig en hel mängd miljöfarliga ämnen genom stora mängder avföring och liknande avfallsprodukter, som sedan ganska lätt går ut i grundvattnet eller andra vattenkällor, är ju dock rätt välkänt, men något de gärna bortser från.
I insändaren jag läste i helgen hävdas det att det faktum att pälsdjuren matas med fisk från Östersjön hjälper till med att bli av med den stora fosformänden som finns där. Det känns dock inte som om mer fiske skulle vara en lösning på ett problem som till stor del förorsakats av fiske (och andra typer av utnyttjande av Östersjön). Kanske ser det ut så på kort sikt, men långsiktigt gör det nog situationen bara värre.
Och så har vi arbetslösheten:
Talen på den mängd människor som jobbar med pälsfarmning, som huvudsyssla, bisyssla eller i någon del av hela produktionskedjan, varierar något enormt mellan pälsfarmares och djurrättsaktivisters uppgifter (minns för tillfället inga siffror). Jag tror att sanningen ligger någonstans mitt emellan, och att den beror på vilka människor man räknar med.
Men, oberoende vilka siffrorna egentligen är, så kvarstår ett faktum; pälsfarmarna blir allt äldre och få unga människor är intresserade av att ta över branschen.
Målet för förbudet av pälsfarmning är att detta ska ske kring 2025, vilket är om 13 år. Så att vi skulle få en stor arbetslöshetsboom ifall pälsfarmningen förbjöds, vilket vissa tycks vilja få det att låta som, är inte sant. Det hela skulle trappas ner, precis som inom andra branscher, inga nya pälsfarmare skulle utbildas, och under tiden skulle också många pälsfarmare bli för gamla för att sköta om sina farmer. Med andra ord, ett förbud skulle inte ske pang bom och så är alla farmare arbetslösa och fattiga, så fungerar inga förbud.
Det var vad som fanns i huvudet kring ämnet just nu. Återkommer nog till ämnet i något senare inlägg, tror det blir svårt att låta bli eftersom debatten antagligen fortsätter.
- L