En veganjävels betraktelser

Oikeutta eläimille, Animalia, SEY och Luonto-Liitto har i veckan dragit igång en kampanj för underskrifter av ett medborgarinitiativ för att få upp frågan om ett pälsfarmningsförbud i finska riksdagen. För att frågan ska tas upp behöver medborgarinitiativet 50 000 namn innan mitten av november. Mitt ligger på bordet klart att postas. Skriv ut, skriv på och skicka in ditt eget här! (Observera dock att du måste vara röstberättigad finsk medborgare för att kunna skriva på)



Läste i helgen en insändare om ämnet som fick mig att tappa hoppet litegrann, för det känns som om det blir så mycket smutskastning på varandra när det handlar om ämnen som detta. Man vill liksom få den andra sidan att se så dålig ut som möjligt, fastän vi alla bara är människor. Och man kommer med information som går emot varandra så att människor inte vet vad de ska tro, och människor tror lättare på information som står i dagstidningen än information som kommer från en ideell organisation, även om dagstidningar också är partiska i den information som de ger.

Något som stör mig angående hela pälsdebatten, där båda sidor har information som går emot varandra, är: 1) Miljön: Djurrätts- och miljöorganisationer hävdar att pälsfarmningen är ett miljöhot, medan pälsfarmarna själva säger att de producerar en miljövänlig produkt, och 2) Arbetslösheten: Siffrorna om hur många som jobbar inom pälsfarmningen, både direkt och indirekt, varierar något enormt mellan de två olika sidorna.

Jag tänker inte gå med på att riksdagsledarmöter skriver insändare och säger att ideella organisationer kommer med felaktig/tivelaktig information (även om det kanske må stämma i vissa fall, för alla är inte så väldigt duktiga på att backa upp sina fakta, oberoende om de är djurrättare, journalister, ledarmöter eller vad som helst), när det görs precis samma sak från pälsfarmningsförbunden och dess anhängare. Som djurrättare är jag smutskastad så det räcker från förut.

Så, först miljön:

Pälsfarmarna och deras anhängare hävdar att de producerar en naturlig och miljövänlig produkt, till skillnad från om man skulle t.ex. använda syntetpäls eller andra typer av syntetkläder. Det som inte direkt pratas om är ju dock den mängd kemikalier som används för att få dessa pälsar att inte ruttna, för tro det eller ej, de är faktiskt delar av en död kropp.

Att pälsfarmerna i sig, så som andra intensivproducerande djurgårdar, ger ifrån sig en hel mängd miljöfarliga ämnen genom stora mängder avföring och liknande avfallsprodukter, som sedan ganska lätt går ut i grundvattnet eller andra vattenkällor, är ju dock rätt välkänt, men något de gärna bortser från.

I insändaren jag läste i helgen hävdas det att det faktum att pälsdjuren matas med fisk från Östersjön hjälper till med att bli av med den stora fosformänden som finns där. Det känns dock inte som om mer fiske skulle vara en lösning på ett problem som till stor del förorsakats av fiske (och andra typer av utnyttjande av Östersjön). Kanske ser det ut så på kort sikt, men långsiktigt gör det nog situationen bara värre.

Och så har vi arbetslösheten:

Talen på den mängd människor som jobbar med pälsfarmning, som huvudsyssla, bisyssla eller i någon del av hela produktionskedjan, varierar något enormt mellan pälsfarmares och djurrättsaktivisters uppgifter (minns för tillfället inga siffror). Jag tror att sanningen ligger någonstans mitt emellan, och att den beror på vilka människor man räknar med.

Men, oberoende vilka siffrorna egentligen är, så kvarstår ett faktum; pälsfarmarna blir allt äldre och få unga människor är intresserade av att ta över branschen.
Målet för förbudet av pälsfarmning är att detta ska ske kring 2025, vilket är om 13 år. Så att vi skulle få en stor arbetslöshetsboom ifall pälsfarmningen förbjöds, vilket vissa tycks vilja få det att låta som, är inte sant. Det hela skulle trappas ner, precis som inom andra branscher, inga nya pälsfarmare skulle utbildas, och under tiden skulle också många pälsfarmare bli för gamla för att sköta om sina farmer. Med andra ord, ett förbud skulle inte ske pang bom och så är alla farmare arbetslösa och fattiga, så fungerar inga förbud.


Det var vad som fanns i huvudet kring ämnet just nu. Återkommer nog till ämnet i något senare inlägg, tror det blir svårt att låta bli eftersom debatten antagligen fortsätter.

- L

Jag är inte teolog, och inte heller självtitulerad Bibelexpert, men när människor påstår att Gud har sagt att vi bör äta djur håller jag inte med. Det gjorde han nämligen inte.

Allra första kaptilet i Bibeln säger klart och tydligt vad det från början var meningen att vi, och alla andra djur omkring oss, skulle äta; "Gud sade: 'Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.' Och det blev så." (1 Mos 1:28-30)

Att människan senare om och om igen använde sin fria vilja för att göra dumheter som krävde eftergifter från Gud, och därmed också tillåtelsen att äta kött, är en annan sak. Från början, i den renaste avbilden av Gud, var vi menade att vara rena vegetarianer.

- L

Lady Dahmer bloggade i helgen om denna bild, som tydligen har cirkulerat på facebook den senaste tiden:

 

Jag vet inte, men det känns inte som om det är såhär de flesta post-graviditetsmagar ser ut såhär. De flesta magar på kvinnor i min ålder ser inte ens ut så. Och ändå är denna bild menad att vara peppande? Visst, det är bra om man vill få kvinnor att inte skämmas över sina bristningar, men detta är väldigt fel sätt att göra det på. Den här bilden säger bara att det är okej att du har bristningar, bara din mage är smal och platt och snygg annars. Inte så riktigt inspirerande.

 

Varför kan vi inte bara få vara nöjda och stolta över oss själva och våra kroppar utan att behöva vara så jäkla perfekta hela tiden? Man får tycka om sin kropp fast man har bristningar. Man får tycka om sin kropp fast man är överviktig. Man får tycka om sin kropp fast man har stora operationsärr. Man får tycka om sin kropp precis som den är. Men det är inte vad vi får höra nu för tiden, istället får vi höra att för att tycka om sin kropp får man inte vara för tjock, för smal, för brun eller för blek eller för missformad, för då stöder man ett osunt ideal. Kan vi inte bara acceptera att vi alla är olika, med olika förutsättningar och olika händelser i livet som format vår kropp till vad den är?

 

- L

Ju mer jag lär mig om näringslära och kroppens olika funktioner, desto mer absurt tycker jag det är att komjölk ses som en så underbar och perfekt näringskälla, något du verkligen måste få i dig.

De flesta som är utbildade inom hälso- och sjukvården vet att vi normalt slutar producera lactase, det enzym som bryter ner möjlksockret, efter att vi slutar amma. Det är helt enkelt inte meningen att vi ska äta någon som helst mjölk efter att vi har slutat amma, för vi behöver det inte längre. Ändå finns det en sådan "sjukdom" som laktosintolerans, något som ses som en avvikelse när det i själva verket är ett normaltillstånd för en vuxen människa. Och ändå fortsätter läkare och hälsovårdare att rekommendera mjölk som en bra näringskälla.

Komjölk ses också som den bästa källan för kalcium, ofta är det till och med den enda källa som nämns, som om kalcium inte existerade någon annanstans än i denna magiska dryck. Det är sant att mjölk och mjölkprodukter innehåller en stor mängd kalcium, men andra processer i vår kropp gör att mjölken de facto gör att kroppen måste använda sig av en stor del kalcium för att fungera normalt.
För att förklara det hela så kort och enkelt som möjligt; en av kalciums uppgifter i vår kropp är att reglera syra-bas balansen, så att kroppen hålls på en stadig nivå. Komjölk innehåller en stor mängd animaliskt protein, ett protein som är väldigt surt i jämförelse med vegetabiliskt protein. Så för att kroppen inte ska bli för sur av detta protein använder den sig av kalcium för att neutralisera balansen. Med andra ord, fastän mjölken i sig innehåller stora mängder kalcium, gör den att vi måste använda dessa mängder för att kunna hålla kroppen i normal balans. Ju mer andra animaliska protein man äter, desto mer kalcium anväder också kroppen för att reglera syra-bas balansen.

Och så det här med att komjölk ses som en så naturlig näringskälla. Men hur naturligt är det egentligen att ta mjölk från en mamma av en annan art, mjölk som producerats för hennes avkomma, ett helt annorlunda barn än våra? Newsflash för några, men kor producerar faktiskt inte mjölk konstant och "måste mjölkas" för att må bra. De producerar mjölk för att kunna föda upp sitt barn, precis som vi producerar mjölk för att föda upp våra. Att ta den mjölken ifrån dem och ge den till våra barn, som har helt andra näringsbehov än en kalv, är inte naturligt någonstans.

- L

Idag har varit en bra dag. Och ännu bättre blev den när jag hittade denna tidning i en helt vanlig mataffär i lilla Vasa:

 

Här finns väldigt lite när det kommer till veganska grejer; mat, produkter, böcker, you name it. Så rena förvåningen och glädjen fick mig, som vanligtvis inte köper tidningar, att bara känna att den här måste jag läsa. Och nu ligger den här på soffbordet, en tidning där till och med annonserna är veganska. Kan det bli bättre än så?

 

- L

Made a wrong turn once or twice.
Dug my way out, blood and fire.
Bad decisions, that's alright.
Welcome to my silly life.
Mistreated, misplaced, misunderstood!
Miss "No way,It's all good", it didn't slow me down
Mistaken, always second guessing, underestimated!
Look, I'm still around...

You're so mean
When you talk about yourself,
you were wrong
Change the voices in your head
Make them like you instead
So complicated, look how we all make it!
Filled with so much hatred... such a tired game
It's enough! I've done all I can think of
Chased down all my demons, I've seen you do the same.

 

 

Hamnade på denna video lite av en slump, jag har hört låter förut, men aldrig riktigt lyssnat. Och inte förrän idag såg jag videon. Och tårarna rann. Det var jag som en gång trodde att jag inte skulle överleva min sjuttonårsdag, att jag inte skulle orka. Nu är jag 22, jag har passerat den gränsen, plus fem år till. Det har varit en lång och kaotisk väg, jag har gjort mig själv mer illa än jag har gjort gott för det mesta, jag har gjort dumma val, jag har sårat människor på sätt jag aldrig hade trott jag skulle kunna, jag har spenderat fem veckor på sjukhus... I've really done all I can think of, chased down all my demons. Och jag har visat de som sade att jag aldrig skulle klara mig att de hade fel. Jag har kämpar fortfarande med att hitta mig själv, efter att ha levt med en sjukdom som min identitet i så många år har jag tappat bort den jag verkligen är. Men jag är fortfarande här, och efter så många år av självhat har jag äntligen lärt mig att göra det motsatta, älska mig själv. Alla brister och fel till trots. I'm nothing less than fucking perfect.

 

Igår kväll hade vi middag med några vänner för att fira vår nya lägenhet.
Det var bra väder, god mat och bra sällskap (även om jag inte förstår hälften av vad de säger - det blir att jobba med språkkunskaperna innan resan till Filippinerna). En jättebra kväll med andra ord!

- L