En veganjävels betraktelser

Som en liten komisk kommentar till den ständigt uppkommande frågan om vegetarianer/veganer verkligen får i sig tillräckligt med proteiner...

- L

Den här texten skrevs 2008, och var tänkt att bli en insändare, men den kom aldrig så långt...


Jag har spenderat en hel del tid med att läsa artiklar, rapporter och annat som skrivits kring köttindustrins påverkan på miljön. Och det som slår mig är hur enkelt människor tar till sig när man nämner att vi borde släcka lampor och apparater, och åka kollektivt för att dra ner på energiförbrukningen, men när man nämner köttindustrin i samma sammanhang får man påhopp som ”ni veganer ska inte lägga er i vad vi äter”. Men i det här fallet handlar det inte om djurrätt, det handlar om att ta väl hand om vårt hem, vår planet, och som vi lever nu är det verkligen inte vad vi gör.

Uppfödningen av djur till mat påverkar växthuseffekten mer än vad alla transportmedel gör tillsammans (enligt en rapport från FN's livsmedelsorgan 2006), och skövlingen av regnskogen sker till stor del för att ge betesmark åt boskap, eller för att odla soja som till största delen används som djurfoder (vilket sedan gör att metangasutsläppen ökar eftersom kors magar inte är vana att äta kraftfoder).

Jag skulle kunna räkna upp massor av olika siffror, och många olika orsaker till varför man borde minska sin köttkonsumtion, men det ska jag inte göra. Istället ska jag ställa frågan varför människor så envist fortsätter äta lika mycket kött trots att vi alla märker hur naturen tar skada av vår hänsynslösa framfart? Är köttet på tallriken verkligen så viktigt att man hellre ser art efter art dö ut, människor dö av svält och naturen lida än lämnar bort det? Om så är fallet kan jag faktiskt inte annat än avsky människosläktet, något mer egoistiskt djur finns nog inte.

Till viss del handlar det nog om okunskap. Information som den här går inte fram till människor, eftersom man är medveten om att det inte är vad folk vill höra. Media slänger på ett filter mot sådant som kan få människor att känna sig utpekade och tvingade till något. Men till största delen tror jag nog det handlar om ovilja och bekvämlighet. Man vill helt enkelt inte ge upp köttet för det innebär att man måste ändra sitt sätt att leva en aning.  

Syftet med den här texten är inte att tvinga på folk mina åsikter, eller tvinga någon att bli vegetarian/vegan, sådant gör jag inte. Snarare försöker jag ta reda på information för att sedan sprida den vidare.

- L

Idag har jag tittat på filmen Jag saknar dig, och gråtit strömmar. Jag minns att jag grät när jag läste boken av Peter Pohl också, hela historien är så full av känslor. Jag kan inte tänka mig hur ont det skulle göra att hamna i en sådan situation som personerna den handlar om. Det känns allt för långt borta.

 

- L

Under gårdagens nattskift på min praktikplats blev det prat om mat, och vad jag egentligen äter som vegan. Kollegorna tyckte att det blir ju inget kvar om man lämnar bort kött, fisk, ägg och mjölkprodukter. Detta är en ganska typisk kommentar, att det inte finns något kvar att äta när man lämnat bort animalier. Men det finns ju en hel värld där ute som väntar på att upptäckas!

Under tiden jag har varit vegetarian, och särskilt sedan jag blev vegan, har jag bara upptäckt mer och mer intressanta maträtter och ingredienser. Man tittar liksom utanför de vanliga gränserna när man ändrar sin så pass mycket, och när man vågar göra detta hittar man massor av godsaker. Dock tror jag att det är svårt för människor som fortfarande äter animalier att se allt detta, man tänker bara på hur det skulle se ut om man plockade bort allt kött, alla ägg och mjölkprodukter ur maten, vad skulle lämna då? Man tänker inte på att allt detta går att ersätta med andra, liknande, men veganska, produkter. För många låter det nog inte heller särskilt spännande med bönor, olika nya grönsaker och frukter, soja- eller havrebaserade produkter och så vidare, människor tänker sig nog att detta blir tråkigt och smaklöst, eftersom de aldrig riktigt prövat.

En av kollegorna sa dock något som gjorde mig glad: "Det handlar nog om att vänja sig". Och det är väldigt sant, man vänjer sig vid att tillaga maten på ett annat sätt, att använda sig av andra (och nya!) ingredienser, och att den vegetariska maten kanske inte smakar likadant som det man tidigare åt. Men tråkigt blir det inte. Faktum är att de flesta i min bekantskapskrets som blivit vegetarianer eller veganer har börjat intressera sig mer för matlagning efteråt, det är helt enkelt roligare att göra vegetarisk mat!

- L