En veganjävels betraktelser

Igår kväll kom jag att tänka på en kommentar jag fick när jag stod tillsammans med några andra på torget här i stan för att informera om Sikatehtaat-kampanjen. Vi hade förstorade bilder ifrån gårdarna, som blivit fotade och filmade den hösten, uppsatta vid kanten av vårt infobord. En person, som uppenbarligen var emot kampanjen, kommenterade något om att det är klart det är så som på bilderna, att det inte är något konstigt med det (grisarna på dessa bilder är sjuka, skadade, bor i smuts och liknande).

Jag sa inget då, eftersom denna person snabbt gick förbi, men kom senare att tänka på att är det inte precis det som är problemet? Det är så vanligt att djuren far illa och lever i dåliga förhållanden att man inte längre reagerar, det är "normalt" och "okej". Och detta är inte nödvändigtvis uppfödarnas fel, även om många vill få det till att "vi" skyller allt på dem (vi inom citattecken eftersom det knappast finns en enda enhällig åsikt inom djurrättsrörelsen, men människor ändå beter sig som om alla djurrättare skulle vara likadana, tycka samma sak och använda sig av samma metoder). Enligt min åsikt handlar det istället främst om ett fel i systemet. Uppfödningen har blivit en industri, där djur slaktas på löpande band som om det bara handlade om livlösa produkter utan vare sig känslor eller medvetande. Det finns ingen tid, ingen plats, inga resurser för välmående djur i en industri som den vi har. Animaliska produkter är billiga, även om kostnaden för att producera dem inte nödvändigtvis är det, och människor konsumerar mer och mer, vilket leder till en allt snabbare snurrande industri.

Det finns såklart även uppfödare där ute som missköter sina djur av olika orsaker, men jag tror inte att skärpningar av djurskyddslagar eller skarpare kontroller är en lösning på problemet i stort. Dessa åtgärder kan möjligen minska antalet specifika falla va djurplågeri, men de kommer inte förbättra välmåendet för djuren. En förbättring av situationen kommer snarare genom minskad konsumtion av animaliska produkter, mindre gårdar, högre priser och mer resurser för att ta hand om dessa djur. Detta är dock ingen lösning, utan endast ett steg i rätt riktning.

En lösning kommer vi inte till förrän vi lär oss att respektera livet, även när det kommer i andra former än den mänskliga, och agerar efter det.

- L