En veganjävels betraktelser

Djurrättsaktivister i Spanien har arresterats för så kallad "eko-terrorism", för att ha gjort öppna fritagningar av djur från gårdar. Hur någon kan få dessa aktioner till terrorism kan jag inte förstå. Dessa människor gör sina aktioner i fullt dagsljus, de är inte maskerade, de använder inget våld och de skadar ingen, förutom möjligen ekonomiskt. Det må fortfarande vara en olaglig handling, men någon terrorism är det sannerligen inte frågan om.

Det är intressant hur samhället ständigt försöker göra djurrättsrörelsen till något stort och farligt, ett hot mot människan, när de flesta aktiva inom rörelsen handlar utav stor sympati för både människor och djur.

Här är en video som exempel på en aktion gjord av den organisation vars aktivister har blivit arresterade:

Slutet av videon gör mig så glad. Äntligen får dessa griskultingar se solljuset, nosa med trynet i jorden, leka med varandra, leva det liv de är födda till och det liv de är värda. Det liv vi människor har berövat dem.

Här går att läsa en artikel om händelsen, och i denna artikel finns även länkar till andra sidor rörande detta, samt förslag på hur man kan hjälpa de arresterade aktivisterna och organisationen.

- L

Nyligen hölls i vårt västra grannland (Sverige) en rättegång mot de två djurrättsaktivister som stigit fram och vittnat om förhållandena på an av de gårdar som blivit filmade under Djurrättsalliansens kampanj "Ett liv som gris". De fick en fällande dom och dagsböter, medan förundersökningen mot den farmägare som anmält dem, och vars gård de filmat, lades ner, trots deras vittnesmål.

Detta visar på vilket ställning rättssystemet tar, vems sida de ställer sig på. I båda fallen handlar det om brott, även om det främst talas om djurrättsaktivisternas olagliga intrång och filmande. Förhållandena på gården Blackstaby gris bröt i många fall emot den svenska djurskyddslagen, men tydligen är det viktigare att få ha sin egendom ifred än att djuren mår bra. Åtminstone av reaktioner och rättssystem att döma.

Vi lär ha det väldigt fritt och jämnlikt i de nordiska länderna, men fortfarande döms människor pga sina politiska åsikter, medan andra som också begått brott går fria, allt i det tysta. Vill vi verkligen ha det så?

Här kan man läsa om Malin(en av de dömda)s tankar kring fallet.

Nedan även en kort video från en tyst manifestation som hölls utanför tingsrätten under rättegången, samt en glad liten snutt om grillning av vegokorv efteråt.

 

- L

Konserten vi ordnade inför Amnestys 50-årsjubileum förra veckan gick över förväntan. Doo-bop var nästan fullsatt, människor verkade ha roligt och vi fick en del underskrifter på våra vädjanden samt två nya medlemmar i gruppen. Förhoppningsvis lyckades vi också inspirera någon till att engagera sig för sådant som är fel i vårt samhälle.

 

- L

 

(Bilderna är tagna av en vän till mig, Aku Ortega)

 

Igår kväll kom jag att tänka på en kommentar jag fick när jag stod tillsammans med några andra på torget här i stan för att informera om Sikatehtaat-kampanjen. Vi hade förstorade bilder ifrån gårdarna, som blivit fotade och filmade den hösten, uppsatta vid kanten av vårt infobord. En person, som uppenbarligen var emot kampanjen, kommenterade något om att det är klart det är så som på bilderna, att det inte är något konstigt med det (grisarna på dessa bilder är sjuka, skadade, bor i smuts och liknande).

Jag sa inget då, eftersom denna person snabbt gick förbi, men kom senare att tänka på att är det inte precis det som är problemet? Det är så vanligt att djuren far illa och lever i dåliga förhållanden att man inte längre reagerar, det är "normalt" och "okej". Och detta är inte nödvändigtvis uppfödarnas fel, även om många vill få det till att "vi" skyller allt på dem (vi inom citattecken eftersom det knappast finns en enda enhällig åsikt inom djurrättsrörelsen, men människor ändå beter sig som om alla djurrättare skulle vara likadana, tycka samma sak och använda sig av samma metoder). Enligt min åsikt handlar det istället främst om ett fel i systemet. Uppfödningen har blivit en industri, där djur slaktas på löpande band som om det bara handlade om livlösa produkter utan vare sig känslor eller medvetande. Det finns ingen tid, ingen plats, inga resurser för välmående djur i en industri som den vi har. Animaliska produkter är billiga, även om kostnaden för att producera dem inte nödvändigtvis är det, och människor konsumerar mer och mer, vilket leder till en allt snabbare snurrande industri.

Det finns såklart även uppfödare där ute som missköter sina djur av olika orsaker, men jag tror inte att skärpningar av djurskyddslagar eller skarpare kontroller är en lösning på problemet i stort. Dessa åtgärder kan möjligen minska antalet specifika falla va djurplågeri, men de kommer inte förbättra välmåendet för djuren. En förbättring av situationen kommer snarare genom minskad konsumtion av animaliska produkter, mindre gårdar, högre priser och mer resurser för att ta hand om dessa djur. Detta är dock ingen lösning, utan endast ett steg i rätt riktning.

En lösning kommer vi inte till förrän vi lär oss att respektera livet, även när det kommer i andra former än den mänskliga, och agerar efter det.

- L

På onsdag nästa vecka (15.6) ordnar Svenska Amnestygruppen i Vasa en välgörenhetskonsert för att fira Amnestys 50-årsjubileum. Syftet med kampanjen är främst att inspirera fler människor att agera för mänskliga rättigheter, och för tillfället fokuserar Amnestys arbete främst på romers rättigheter, våld mot kvinnor, och att ställa skyldiga parter inför rätta i Ryssland, samt med försöka få flera olika politiska fångar frigivna.

Det här är första gången jag är med och ordnar något liknande, och det har varit en småstökig upplevelse för mig eftersom jag inte haft på klart vad allt som behöver fixas och hur vi ska hinna få det klart i tid, men som tur är finns det människor i vår lilla grupp som har varit med tidigare, och nu är allt fixat, förutom en del pr och konserten i sig själv. Det är fortfarande smånervöst, men jag håller tummarna och tänker göra mitt bästa för att allt ska gå vägen, att människor kommer, och att det blir en trevlig kväll med bra musik.

- L

Jag har sett många dokumentärer rörande djur och miljö genom åren, men Earthlings är fortfarande den som toppar min lista. Den är väl genomtänkt, känslofylld, och ger en inte känslan av att vara en "propagandafilm". Det är en film som jag anser att alla borde se, även de som helst skulle vilja fortsätta blunda för hur vår värld ser ut numera (eller kanske speciellt de).


Filmen finns att se online på flera sidor (bland annat inbäddad nedan), och går även att köpa på dvd. Se den! (Nu!) 

- L