En veganjävels betraktelser

Det går att lämna skinkan oköpt och ändå äta en riktigt ordentlig julmiddag. Detta är vad jag kommer att äta i år:



Tofuskinka
2 x 300g kallrökt tofu
2 msk senap
1 msk sojagrädde
1 msk socker
2-3 dl ströbröd

Lägg tofun på en plåt med bakplåtspapper. Blanda senap, socker, sojagrädde och ½ msk av ströbrödet. Pensla tofun med senapsröran. Pudra på med mer ströbröd.
Griljera i ugnen, 200 grader i 10-15 minuter. Låt svalna.

Kallrökt tofu påminner lite om skinka även som den är och passar därför riktigt bra ifall man vill ha den där gamla julskinke-känslan utan att behöva stöda köttindustrin.



Liz's morotslåda
1 kg morötter
½ dl mannagryn
6-7 dl sojagräddmjölk (hälften sojagrädder hälften sojamjölk)
1 dl majsmjöl
½ dl sirap (eller socker)
1½ tsk salt

Koka morötterna mjuka. Mosa morötterna. Blanda alla ingredienser. Lägg ut smeten i en ugnssäker form.
Grädda i 175- 200 grader i ca 45 minuter.

Prima vegansk version av den traditionella morotslådan, smakskillnaden är väldigt väldigt liten. Gick hem även hos icke-veganer förra året, och lär göra det i år igen.



Champinjonsås
2½ dl sojagrädde
2 dl sojamjölk
300g färska champinjoner
½ gul lök
ett par msk mjöl
½ msk kinesisk soja
salt och peppar

Bryn finhackad lök och champinjoner.
Häll på 1,5 dl mjölk. Gör en redning på den sista mjölken och ett par msk mjöl. Rör i och koka upp. Häll i grädder och låt puttra ett par minuter.
Smaka av med peppar, salt och kinesisk soja.

Till detta kommer jag att äta potatismos (med sojamjölk samt mjölkfritt smör) och olika grönsaker.
Med tur blir det även risgrynsgröt (gjord på sojamjölk) lite senare under dagen.


Recepten kommer ursprungligen från broschyren "Vegfabs Veganska julbord 2003", och mängden stämmer inte överens med vad jag kommer laga. Receptet på tofuskinska är även smått modifierat.

God jul!

- L

Idag grät jag för första gången av att se på bildmaterial av vanvårdade djur. Hopplösheten blir större för varje dag jag stiger upp ur sängen och inser hur mycket som finns kvar att ta tag i.

Sedan Sikatehtaat- kampanjen gjordes offentlig i onsdags har jag stått och frysit tårna av mig på Vasa torg i timme efter timme. Det gör så ont att se människor titta på bilderna och sedan gå in och köpa en hamburgare. Hur kan människor distansera sig så? Även om inte denna vanvård fanns, hur kan man se det som normalt och okej att tvinga en levande individ att leva sitt liv i dessa trånga utrymmen, utan stimulans och med en så snabb tillväxt, för att sedan slås ihjäl? Hur kan människan tro att hon har rätten att ta makten över andra arter och göra dem så illa?

Jag äcklas av människor som försvarar sitt köttätande med att det är så gott och skulle vara svårt att leva utan. Jag förstår inte hur man kan sätta sin egen kortvariga njutning framför en annan individs rätt till liv och välmående. Hur rationaliserar man sådant? Med att de "bara är djur", med att det "alltid varit så"? Hör man inte hur dumma argument det är?


Den stora frågan kvarstår: Är det verkligen såhär vi vill behandla djuren?
Om svaret är nej, så gör någonting för att förändra. Så länge människor sitter och rullar tummarna för att deras insats "ändå inte skulle spela någon roll" sker ingen förändring.

- L