En veganjävels betraktelser

Imorse bar jag ut vår enorma hög med reklamtidningar till återvinningspunkten, bara för att där, fint slängda ovanpå reklambladen, hitta dagens lokala dagstidningar. Sådant gör en tråkig morgon lite, lite bättre!

- L

Tänkte att det är dags att ta upp ett ämne som jag tycker är både viktigt och intressant, men som nog kan anses ganska kontroversiellt, nämligen friganism och dumpstrande. Med andra ord; att leva till en del (eller helt) på att leta mat och saker i containrar bland sådant som blivit slängt.

Såhär i första inlägget som handlar om detta tänkte jag bara ta upp kort vad detta är och varför man väljer att göra det, men i framtiden lär det nog dyka upp andra inlägg inom ämnet.


Friganism (freeganism) = Ordet är en kombination av orden fri och vegan. Friganism är en livsstil där människor håller sig till alternativa sätt att leva, baserat på begränsat deltagande i konventionell ekonomi och minimal konsumtion av olika resurser.

Dumpstra/dyka (dumpster dive) = Att leta mat som fortfarande är ätbar eller andra användbara saker i containers som tillhör affärer, bagerier, eller vanliga bostadsområden

Varför gör man detta?
De flesta som håller på med dumpstring är inte fattiga, även om man kanske skulle kunna tro det. Istället är de som dumpstrar människor som inte vill stöda det konsumtionssamhälle vi lever i, och väljer att använda sig av det överflöd som industri och privatpersoner gör sig av med.

Nu kanske någon tänker att den mat som slängs av affärer måste vara dålig och farlig att äta, vilket inte är fallet. Eftersom vi köper delvis med ögonen, och eftersom det inte är tillåtet att sälja mat efter bäst före-datumet (även om det mesta är fullt ätbart efter detta datum), leder det till att massor av mat slängs, mat som är fullt ätbar. Man måste bara vara lite mer försiktig, kolla att maten är ok och tvätta frukter och grönsaker noga.


Bra bloggar om ämnet: Dumpstergrrl och Frigan.se
Bra informationssida (på engelska): Freegan.info

- L

En bra video som säger det mesta om varför man väljer att bli vegan, på ett enkelt sätt.

 

 

- L

Igår kväll kom en av mina klasskompisar över med en present till mig, en Bibel. Nu äger jag redan flera versioner av denna (och även en version av Koranen, ifall det råkar intressera någon), men hon trodde att jag inte hade någon eftersom jag aldrig har med denna när jag går i kyrkan utan sitter mest där och lyssnar och tar vara på den glada stämningen.

En av de första tankarna som dök upp när hon gått var att det var ju snällt av henne, men att där ändå fanns en egoistisk tanke bakom det hela. Efter en stund gick det dock upp för mig att någon sådan baktanke finns såklart inte, för det faktum att hon ger mig de kristnas heliga skrift ger henne ingenting, istället försöker hon bara hjälpa mig enligt sitt sätt att se på världen, genom att ge mig något jag saknar (och som är väldigt viktigt inom kristendomen eftersom det är denna bok det kristna livet bygger på).

Det samma gäller i andra liknande situationer. Jag har tidigare fått en annan version av Bibeln samt olika skrifter från Jehovas Vittnen eftersom jag hade en vän som var medlem där, och alltid lite nu och då när jag går på stan finns det någon som vill ge mig information om något eller diskutera något med mig. Och de gör inte detta för sin egen skull, utan för min. De vill ge mig information om eller hjälp på traven med något jag kanske inte vet så mycket om sedan tidigare. Sedan att jag och denna person kanske inte har samma åsikt är en annan sak.

Detta fick mig att fundera över det bemötande man ofta får om man engagerar sig för någonting, försöker ge alternativ information och förändra. Kommentarer i stil med "du får tycka vad du vill, men försök inte pracka på mig dina åsikter" är ganska vanliga. Det är ju dock inte detta det handlar om, det handlar om att ge andra människor en möjlighet att se saker och ting på ett annat sätt, från en annan synvinkel. Och i de allra flesta fall ger detta ingenting till personen som uttrycker sina åsikter eller kommer med någon typ av information.

Tyvärr blir det ju dock lätt att man tänker så.

- L

Jag umgås med ganska vitt skilda människor i många olika typer av sammanhang. Det kan vara olika språk, kulturer, subkulturer, officiella grupper, inofficiella grupper osv. Ibland känns det som om människor undrar vad jag egentligen gör på ett visst evenemang eller bland en viss typ av människor, för det passar kanske inte ihop med andra saker jag gör, eller åsikter jag någon gång har yttrat.

Ibland känns det också som om jag inte helt passar in någonstans, för mina intressen och åsikter passar inte så bra ihop med någon av de grupper av människor jag umgås med. Oberoende var jag är känns det som om jag står ut åt något håll.

Men faktum är att det inte är så viktigt för mig att helt passa in i en grupp. Det är viktigare att få se många olika perspektiv och uppleva sådant som endera förändrar mig eller förstärker den jag är nu. Jag vill inte umgås i en grupp människor där alla tycker i princip samma sak, och där det inte är riktigt okej att tycka något annat i vissa frågor. I en sådan miljö utvecklas man inte så mycket som man skulle kunna.

Någon kanske vill komma med invändingen att sådana grupper finns det inte så mycket av, att det bara gäller sekter och liknande. Och sådana typer av grupper är kanske en extrem form av vad jag pratar om, men faktum är att jag har märkt detta många gånger bland människor jag umgås med, även sådana som säger sig vara öppna eller har avvikande åsikter av någon form. Det finns ändå något som inte är helt okej att tycka eller göra inom den gruppen, även om man kanske inte nämner det rakt ut. Man kanske motsätter sig en norm men skapar en annan.

Det är synd att vi människor lätt blir så inskränkta i det vi har och det vi tycker, att det blir svårt att acceptera när någon inte riktigt passar in i mallen man har skapat.

- L